Adoption
Jag har fått några frågor om varför vi adopterar. Jo vi har gjort 3 IVF fösök och var av dem 2 misslyckades och det sista IVF försöket så blev jag gravid men fick missfall i 28:veckan. Bebisen fick förlite näring. Och sedan blev jag spontantgravid och bebisen klarade sig till vecka 15. Och sedan gjorde vi ett absolut sista IVF försök och då hade jag 2 perfekta embryon och var av en delade sig. Jag var gravid med TRILLINGAR! Jag kunde inte fatta det och så fick jag missfall i vecka 26. Och då beslöt vi oss att ställa oss i adoptionskö. Fast vi hade 4 ägg kvar så valde vi det.
Men fast det inte är ens biologiska barn så är det ens BARN. Jag/vi kommer älska det lika mycket som ett biologisktbarn.
Kommentarer
Akka- mamma till Gustav
Usch så fruktansvärt, finner inga ord att förklara hur mycket jag beklagar er sorg. Givetvis är adopterade barn lika mycket ens barn som biologiska, kärleken till ett barn precis som till en annan människa kommer från hjärtat och byggs upp med tiden. Det har inget att göra med att man burit barnet i magen, det är ändå en främmande person efter att det fötts och det tar tid att bygga upp relationen.
Några namnförslag: Zion och Cleo
a cup of emilias
Efter allt ni har varit med om så förstår jag att ni har valt adoption. Jag fick en tår i ögat när jag läste detta inlägget. Klart att ni kommer att älska det som om det vore ert biologiska :)
Trackback
